DAGENS DIALOG

Åter på Klin.kem.lab.

Lab.ass: Vilken arm ska jag sticka i?
Marika: Det är du som är proffs, välj du (drar upp båda ärmarna)
Lab.ass: Men oj som du ser ut! Vad har hänt?
Marika: Jo, jag var här i torsdags och tog prover och fick sån där vit hudvänlig häfta. Det var när jag tog bort den som det blev så här.
Lab.ass: Nej men det är inte möjligt! Det måste ha blivit hematom efter själva sticket.
Marika: Nej, sticken är där och där (pekar). Jag tror att det är för att jag äter cortison som det blir så.
Lab.ass: Men du måste ju ta bort häftan på en gång.
Marika: Det gjorde jag.
Lab.ass: Det kan inte vara möjligt. Jag har aldrig sett något liknande!
Marika: Medbestämmande, autonomi och självständighet.
Lab.ass: Vad sa du?
Marika: Hälso- och sjukvårdslagens honnörsbegrepp.
Lab.ass: Vad menar du.
Marika: Jag menar att jag är så himla trött på att ingen lyssnar på vad jag säger och att jag alltid tvingas argumentera för helt självklara saker.
Lab.ass: Jag sätter på en liten gasbinda.
Marika: Tack det var snällt.

PS. Dagens provresultat: Krea 135 och Hb 117... och ordningen är återställd.

To be continued...

VAD SÄGER MAN...?

Vid ett besök på klin.kem.lab. häromdagen utspelas följande dialog efter att jag har blivit stucken en gång i vardera armen.

Marika: Vill du vara snäll och inte sätta på häfta. Jag kan trycka en stund med kompressen.
Lab.ass.: Men varför det, då får du ju fläckar på kläderna?

Marika: Nej, det är ingen fara, mitt blod stelnar så snabbt.

Lab.ass.: Men vi sätter alltid på häfta.

Marika: Ja, men jag får så fula märken när jag tar bort den.

Lab.ass.: Men den här häftan är hudvänlig.

Marika: Det hjälps inte för jag äter cortison och då blir huden så tunn och känslig.

Lab.ass.: Inte av den här häftan.

Marika: Jo, just precis av den häftan för den fäster så hårt så när jag ska dra bort den får jag alltid blodutgjutningar.

Lab.ass.: Det tror jag inte.

Svitch. Så sätter hon på häftan fort som tusingen.

Splash. Så tar jag av den när jag kommer hem.

Höger arm Vänster arm

FÖLJ DIN INTUITION

Vid senaste besöket hos min läkare frågade jag om hur jag ska förhålla mig till den kommande influensan. Han säger då att utifrån det vaccinationsskydd jag fick innan transplantationen så har jag ett ganska gott skydd och behöver bara ta influensavaccinet när det kommer och natuligtvis akta mig för smitta innan jag är vaccinerad. "Men", säger jag, "jag fick inga vaccinationer före transplantationen". "Jo, visst", säger han, "kommer du inte ihåg att vi tog en mängd prover på immunitet bl a hepatit A och B, HIV, vattkoppor, mässling m fl.". "Absolut, det kommer jag ihåg och jag kommer även ihåg resultaten men några vaccinationer i samband med det har jag aldrig fått".

Det visar sig att jag borde ha blivit vaccinerad mot en mängd sjukdomar ffa eftersom jag hunnit vara utomlands också. Nu var jag inte det, alltså måste ett vaccinationsprogram köras igång. Jag hade massor av frågor så bästa doktorn remitterade till infektionskliniken och sa att de kan svara på alla mina frågor. Tex kändes det inte helt riktigt att blåsa på med alla vaccinationer på samma gång eftersom jag äter så pass mycket immunsänkande medicin. Dessutom innehåller influensavaccinet som jag absolut MÅSTE ha en immunhöjande faktor. Här gäller det att vara rädd om njuren så att den sitter kvar.

En akutremiss skickades till infektion och drygt fyra veckor!! senare fick jag en tid hos en SKÖTERSKA. Av kallelsen att döma såg det ut som att jag bara skulle dit och ta sprutor. MEN JAG VILLE JU DISKUTERA KONSEKVENSERNA! Ringer Syster Ulrika på njurmedicin vilken i sin tur ringer infektionsmottagningen och sen mig. "Det är ingen fara, sjuksköterskorna på infektion kan det här så bra så de kan svara på alla dina frågor". OK då.

Traskade till infektionsmottagningen på måndagmorgon. Betalade och satt mig i väntrummet. Fick en gul lapp av en syster att fylla i om sjukdomar, mediciner och överkänslighet. Hör hur systern fipplar med flaskor och kanyler i behandlingsrummet. "Hallå", ropar jag, "Hallå". "Jag skulle få prata med någon innan jag vaccinerar mig". " Jaha, jaså, var det du. Men nu har jag dragit upp Hepatit A, Hepatit B och pneumokockvaccin. Ja, jag ska se om det finns någon du kan prata med (suck)". En stund senare: "Jo, du kan få prata med Syster Eva".

"Jo, det är så att jag har en hel del funderingar utifrån att jag äter immunsänkande läkemedel och är väldigt rädd om min njure som en person, trebarnsfar och nära vän, faktiskt skänkt till mig. Jag skulle vilja veta hur det påverkar den transplanterade njuren att ta så många vaccinationer på en gång och särskilt som jag snart måste ta två influensavaccinationer också. Jag har hört att de innehåller en immunhöjande substans. Jag undrar också om det är nödvändigt med alla på samma gång. Tex är väl risken att bli smittad med Hepatit minimal i Sverige om jag inte är missbrukare". Får då svaret; "Jamen det kan jag absolut inte svara på. Ska se om våran doktor har tid". Syster Eva är borta en stund och återkonner och berättar att doktorn var tvungen att ta sig an ett akut ärende och inte hade tid. "Men då bestämmer jag att jag bara vill ha pneumokockvaccinet nu och ingen av de andra. Jag förstår att jag måste ha det för att inte få hemska sekundärinfektioner i samband med en ev. influensa". Syster Eva tjongar in vaccinet i vänster arm. Det går bra. Svider bara lite. "Så, säger hon, nu är det klart, hejdå". Jag undrar i mitt stilla sinne om man inte ska sitta kvar en stund för att vara säker på att ingen reaktion inträffar efter vaccinationen (det ska man ALLTID) men tänker att jag ska ju vara kvar på sjukhuset i alla fall 20 min i väntan på busssen och efter det ska jag väl vara säker. Men frågar ändå; "Kan man förvänta sig någon reaktion efter sprutan?" Och får till svar att; "Nej, inte alls, möjligen lite ont på stickstället". Toppen, tänker jag, som är van att reagera på det mesta, jag har ju så mycket att göra så då ordnar det sig.

Klockan sju på kvällen börjar frossa bryta ut, ont i muskler och leder, huvudvärk och väldans klen blir jag. Tempunder natten, 38.5, 38.8 och 39.4. Åker till syster Ulrika på njurmedicin på tisdagmorgon för jag vill kolla om jag är sjuk på riktigt eller om det är en vaccinationsreaktion. KREA är 159 vilket är betydligt högre än sist men troligtvis ett uttorkningsvärde pga febern. CRP är 8, inte alls högt men jag brukar alltid ha 1. Åker hem och febern stiger igen. Dricker o dricker o dricker.Febern ligger på strax under 39 hela dygnet. Åter till njurmedicin onsdagmorgon. KREA 140 och CRP 34. Inget alarmerande men ff svårt att säga om det är vaccinationen eller en virus. Har feber hela veckan, ont i kroppen och lite klen.

Idag, lördag, fick jag reda på vad mitt vaccin hette, Pneumovax, så jag slog upp det i FASS och läste följande:

Var särskilt försiktig med PNEUMOVAX och
före vaccination måste du tala om för läkaren om:
du har lågt motstånd mot infektioner på grund av en behandlingskur, du har en långvarig sjukdom eller en infektion som kan ha sänkt motståndet mot pneumokockinfektioner.
I båda fallen kan vaccinationen behöva skjutas upp, men även i sådana fall kanske den inte skyddar dig lika bra som den skyddar friska personer.

Javisst, det hade jag ju gjort och även fyllt i det gula pappret. Här stog ju svaret på en av mina frågor!!!!

Vidare kunde man läsa:

Du måste omedelbart uppsöka sjukvård om du upplever något av nedanstående symtom eller andra allvarliga symtom efter vaccinationen:

lågt blodtryck som orsakar yrsel (och kollaps),
feber, allmän sjukdomskänsla med smärtor eller även inflammation och svullnad i leder samt muskelsmärtor (exakt på pricken så mådde jag)!!

Om allvarliga allergiska reaktioner inträffar gör de oftast det mycket snart efter injektionen medan du fortfarande är kvar på sjukvårdsinrättningen.

Och så biverkningarna:

Om några av biverkningarna nedan blir värre eller om du märker några biverkningar som inte nämns i denna information, kontakta läkare eller apotekspersonal.

De vanligaste reaktionerna som rapporterats är ömhet, rodnad, värmekänsla, svullnad och förhårdnad på injektionsstället och feber.

Övriga biverkningar är:
smärta vid injektionsstället,
svullnad i den injicerade extremiteten,
försämrad rörlighet i den injicerade extremiteten,
trötthetskänsla
allmän sjukdomskänsla,
okontrollerbar frossa,
illamående eller kräkningar,
förstorade och/eller inflammerade körtlar,
smärta, inflammation och svullnad i leder och muskelsmärtor,
sänkt antal av en viss typ av blodkroppar som kallas trombocyter (blodplättar) hos personer som redan har ett lågt antal av dessa på grund av en annan sjukdom som kallas ITP och som orsakar en ökad risk för blödning och blåmärken,
huvudvärk, förändrad känsel i huden eller stickningar, försämrad rörlighet i extremiteterna, domning och svaghet i armar och ben (inklusive en sjukdom kallad Guillain-Barrés syndrom),
en ökning av värdet på ett blodprov som mäter inflammation i kroppen (CRP) patienter som har haft blodsjukdomar kan utveckla nedbrytning av röda blodkroppar vilket leder till ett otillräckligt antal röda blodkroppar (hemolytisk anemi),
ett ökat antal av vissa typer av vita blodkroppar.Om några av biverkningarna nedan blir värre eller om du märker några biverkningar som inte nämns i denna information, kontakta läkare eller apotekspersonal.

Bästa Syster Eva. Jag tar injektioner för lågt blodvärde pga min njursjukdom. Kanske hade det varit på sin plats med bättre information och kontakt mellan infektion och njurkliniken för att informera dem och mig om vilka reaktioner man skulle kunna förvänta sig och vilka prover man borde följa upp med.

Vården får ursäkta men jag kommer att fortsätta att vara en besvärlig patient som lägger näsan i blöt HELA TIDEN och fortsätta följa den intuition som gång på gång visar sig vara rätt!!

Undrar om jag varit vid liv i dag om jag helt hade utelämnat mig till vården?

HEJ DÅ TORPET!

Natten mot den 13 augusti lyser den fulla sensommarmånen över torpet som för att säga "Hej då och tack för den här sommaren. Jag lovar att vaka lika väl över ditt lilla torp som över lomm, tranor, björn och andra vittror och väsen".

Torpet ler ett litet nattligt leende till tack och omsluter mig med trygghet som pysslar där inne i stugvärmen. Packar den lilla svarta kärran för att när nästa dag gryr återvända med tre bussar och en färja till den stora staden i söder. Barnen, de bästa i världen, jobbet och vardagen väntar.

Innan jag åker ser jag till att alla fina växter jag fått i present får tillräckligt med vatten att dricka. Här nedan en humle som tiden ska sno sig majestätiskt runt farstukviststolpen. Vid foten en rabarber som gissningsvis växer sig stor och kraftfull. Isopen i krukan kommer att hamna vid ingången till trädgården tillsammans med veronicor och lavendel innan vintern.

En liten rödvinbärsbuske fick också törsten ordentligt släckt.

Nedan en liten cirkel där en mängd perenner är jordslagna. När våren kommer och de visar mig vilka de är kommer cirkeln att utökas, få kantstenar omkring sig och kanske, kanske en flaggstång i mitten.

Precis innan den lilla Hemsöbussen kom och hämtade mig klippte jag ner omkring tusen renfanor för att de inte skulle gå i frö och la de på komposten. Detta för att få till en underbar äng runt torpet med genuina änsblommor. Till veckan slås hela ängen och det fina gräset får ligga i en vecka för att fröa av sig sedan måste det omdelbums räfsas ihop för att inte göda och göra jorden kväverik. En riktig äng ska vara torr och mager. Sen blir det antingen rödklöver, blåklockor och prästkragar eller måhända lin. Lin odlades i stora mängder på Hemsön förr för att försörja skogsägarna med riktigt fint "papper" till räkenskapsböckerna.

Hej då lilla torpet. Vi ses under helgerna framöver. Ta väl hand om dig.

TORPINVIGNING 8 AUGUSTI 2009

Medan barnen ännu sov sin skönhetssömn utan att väckas vare sig när tuppen gal, Bräke bräkte, hundarna skällde, kalkonerna kucklade eller göken gol...

...så klev jag upp i ottan och spikade (de vaknade inte då heller!) klart det sista på förstukvisten och målade överstycket rött och vitt.

9.32 lades verktygen ner och färgburkarna stängdes och här tar jag en frukost i lugn och ro innan matlagning för 40 personer tar vid.

Med barnens hjälp var allt klart när gästerna anlände. Tove skuttar ut ur det precis färdiga torpet och hälsar alla välkomna. Till vänster om henne står Hemsögrannen Madde och hennes dotter Moa, pappa Harry, Hjördis och Kjell, en av mina snickare och Bruno, bästa snickaren och arbetsledaren. På förstukvisten skymtar Toves sambo Christer och på torpets högra sida mina grannar i stan, Larsa och Satu som ser till att posten blir väl omhändertagen och blommorna vattnade.

Här anländer mina vänner sedan 1977, Herman och Annicka. De har en helt enastående trädgård på Södermalm i Sundsvall varifrån jag i fjol fick olika sorters rosenbuskar, veronicor och stockrosor vilka levt som jordslagna ända till för två veckor sedan och nu stoltserar vid ingången till torpet.

Lina och Nils förevisas Jonnys jätte-ATV av Maddes dotter Moa, hennes egen gula ATV står alldeles bredvid. Tove och mitt ljuvliga barnbarn Vera i samspråk.

Lina och Nils.

Moa med morfar Harry.

Toves Christer, Vera och Olgas pappa.

Vankas här party?

Skål och todiloo.

Klara har till uppgift att dokumentera invigningsfesten med alldeles nya systemkameran.

Mina sötisar Emma Moa Maria och Anna Klara Linnea stog i köket i tre timmar och gjorde jättemumsiga sallader.

Fina systrar, Moa och Tove Malin Helena.

Hela gänget i gräset, Moa, Klara, Tove, Marika och längst till höger Klaras Gudmor Christina som är mamma till Lina och mormor till Nils. Innan festen undrade hon om jag önskade mig något. Ja! En visp och ett decilitermått saknar jag. När hon själv åkte på att vispa en liter grädde med handvispen ångrade hon att hon inte köpt en elvisp.

Grillproffsen Marika och, vännen sedan 1978, Agneta utanför den sk "Myrstacken" dvs före detta la´gårn som numera är partylokal. På grillen marinerad fläskfilé, hallumi, vegebollar och chiorizo.

Till det bjuds det en melonsallad med fetaost, röd lök, svarta oliver och basilika. En fransk potatissallad med kapris, rödlök och en dijonvinegrette. Och en tortellinisallad med turkisk youghurt, pesto, soltorkade tomater och basilika. Nybakta bagetter och whiskeycheddar. Öl, rött, vitt och rosé.

Och jag tror att alla blev mätta och nöjda och trevligt såg de ut att ha. Framförallt var jag så kolossalt glad över att så många hade gjort sig besväret att ta sig ända från Sundsvall till mitt anspråkslösa lilla hägn. Per-Erik åkte ända från Stockholm från ena dagen till den andra. Vad glad jag blev.

Ända sedan sent 70-tal har de sagt att vi är lika. Vad menar de? Marika och Annicka.

Herman. Du måste bara komma tillbaka så jag får visa alla utgrävningar och gamla militärförläggningar samt utsikten från Hultomsberget. Hemsön har ju hyst Kempar och Carlgrenare sedan urminnestider. Sågverksepoken tillsammans med militären har satt tydliga avtryck på ön.

Självaste hemmansägaren Myran Månsson tänder på.

Myran och hennes dotter Clara.

Jag försöker hålla ett tal men blir så rörd själv över all hjälp och alla goda människor och över att livet ibland vill vara snällt fast det stundom är mindre lätt.

Per-Erik, min donator, försöker ge sig in på samma konststycke - men anar jag inte lite gråt i den rösten också. TACK PER-ERIK FÖR ATT DU GIVIT MIG LIVET. UTAN DIG HADE VI ALDRIG SUTTIT HÄR.

Efter maten, vinet, chokladtårtorna (tack Tove och Agneta) och ännu mera vin blir det karaoke. Vi försökte tappert med "The best of 70th" och "Svenska favoriter" men gick över till gammal progg. Då blev det ös!!

Annicka kunde ALLA verserna på "Staten och kapitalet" och vi andra drog i med refrängen. En fantastiskt underbar kväll var det. Det bildades skogsbolag och Moa höll ett brandtal om Hemsöns absoluta bevarande som var så rörande. Lycklig, mycket lycklig gick jag och lade mig i Mormorstorpet med Moa och Klara vid min sida och med Tove, Christer, Olga och Vera sovandes i Farfarsstugan.

Vi vaknade alla och åt frukost tillsammans i Per-Eriks (Johanstugan) trädgård. Här Per-Erik och Vera i samspråk.

Vilken morgon att vakna till i Paradiset.

På eftermiddagen när allt var städat och diskat och alla hade åkt satt jag mig på bästa utsiktsplatsen. Det syd-västra hörnet av min tomt med den fantastiska utsikten över dalen och Hultomsberget. Jag lyckades till sist förverkliga min barndomsdröm om ett rött litet torp och jag har byggt det nästan alldeles själv men:

UTAN ER MINA VÄNNER HADE DET ALDRIG GÅTT. ETT STORT, STORT TACK TILL ER ALLA, BÅDE NI SOM HJÄLPT MIG OCH NI SOM VISAT INTRESSE OCH KOMMIT MED UPPMUNTRANDE TILLROP. TACK! KAN JAG PÅ NÅGOT VIS HJÄLPA ER SÅ VET NI ATT JAG GÖR DET.

TACK FÖR ALLA FINA PRESENTER SOM NU PÅ OLIKA VIS PRYDER MITT LILLA MORMORSTORP.

SAMMANFATTNING JUNI -08 TILL AUG -09

Hela vintern har gått åt att planera och rita torpet. CA-boden i Härnösand fick uppdraget att bygga elementen eftersom de hade de bästa priserna och största flexibiliteten i utformningen. Torpet är ritat utifrån sin placering på den här platsen. Fönster i öster, söder och väster för att solen ska lysa in under hela dagen. Norrsidan ritas helt utan fönster för energibesparingens skull. Det är april 2008 och torpet produceras just nu i fabrik. I samma stund visar det sig att platsen för det tilltänkta bygget är vattensjuk och torpets placering måste flyttas.

Ängen på andra sidan vägen är en mycket lämpligare byggplats och, visar det sig senare, en mycket vackrare plats för ett torp. Bara ett litet bekymmer. Hela torpet måste roteras ett halvt varv, dvs inga fönster i söder!! Helt fel! Inget som går att ändra på eftersom byggelementen redan är klara och snart ska levereras. Detta visar sig vara den första och en i raden av många felberäkningar och besvikelser under byggtiden.

En dag i maj grävs plintarna ner och torpets placering är som gjuten i betong.

Mina fantastiska snickare Bruno och Kjell (med på bilden Moa och Marro). Aldrig någonsin hade mina torpdrömmar kunnat förverkligas utan deras kunnande och tålmodiga hållning. På ett enastående vis har de tagit sig an mina idéer och kommit med goda råd utan att en enda sekund ifrågasätta. Bättre arbetsledare hade jag aldrig kunnat tänka mig. TACK!

I början på juni 2008 anländer tre paket med ett torp i.

Mina fina snickare sliter och släpar och bygger och hamrar...

...reser elementen ett efter ett....

...och vips börjar det likna ett torp alltmedan...

...jag ligger på sjukhus och opererar bort mina bisköldkörtlar.

Dagen efter operationen tar jag tåget från Uppsala och anländer några dagar senare till stommen av mitt torp!! Denna ljuva syn möter mig men aldrig någonsin hade jag kunnat tro att det återstog SÅ mycket arbete.

Packar så upp allehanda snickerigrejs och sätter igång den 7 juli 2008.

Förhydringspapp och sen panel.

Ett litet hygienutrymme som senare kommer att härbärgera förbränningstoan "Cinderella".

När dagarna var regninga och mörka målades fönster i pappas garage. Först oljades alla fyra sidorna på alla sex fönstren. Sen grundades de. Och till sist färdigströks dem med tre tunna lager linoljefärg. Det blir fem gånger fyra sidor vilket är lika med 20 resor mellan Sundsvall och Härnösand bara för fönstren. Tur och retur. Med buss.

Se så vackert det stiger fram med skogen som kuliss.

Alla hus i Prästhusby har ett namn; "The House", "Farfarsstugan", "Henryhuset", "Hamnstugan" och "Johanstugan". Vad passar väl då bättre än "Mormorstorpet".

En dag i juli 2008 var vi ett helt gäng som målade torpet. Förutom Moa som syns på bilden var det Marro, Klara, Kristine och jag.

Visst är jag allt lite höjdrädd men framförallt är jag väldigt rädd om min nya njure. Allt under tre meter fixar jag men här är det Per-Eriks bror, Lars-Åke, och hans fru som tar hand om tjärpappsläggningen. Ett stort tack!!

Som sagt så hamnade ju torpet helt fel. Bak o fram liksom. Här har tagits upp ett fönster för att få in lite av både södersolen och den fantastiska utsikten över Hultomsberget. Det kommer så småningom en fönsterdörr till höger om det lilla fönstret.

En dag i slutet av juli efter ett plötsligt litet regn var det så här vackert.

En natt i augusti gick jag ut och kissade sen gick jag inte in igen förrän fram mot morgonkvisten.

Det blev höst och kallt och då blev det mest inomhusarbete. Här har jag lagt klinker i ett sk "holländskt förband".

Brasan i Byskeugnen värmer skönt när det blåser snålt från alla odrevade fönster.

Så är furugolvet lagt. Det vitvaxades sedan och behandlades med Osmo golvolja. Världens bästa och mest ekologiska ytbehandling.

När vinterstormarna ven runt husknutarna målades locklister på Myrans loge.

Till min förfäran fungerade inte de fantastiskt vackra 1700-tals dörrarna i ek som jag fått av vännen Britta i Roslagen. Hur än jag gjorde, specialbeställde tröskel, tätade, byggde om karmen osv gick det inte att hindra läckage. Insåg att jag måste ha nya dörrar.

Ringde runt till olika dörrfirmor och snickare för att höra vad de skulle ha för att göra dörrar som passade de lite speciella måtten. 10.000:- till 16.000:- skulle det kosta. Kommer inte på tal. Jag får allt bygga dem själv. Tar mått noga, noga och bygger dem sedan i Toves och Christers källare åtta mil från karmen. Ska de passa? Vi får se.

I den här lilla kärran har både verktyg och virke forslats. Först åkte jag ut till Bygg-Max med bussen. 2,20 långa brädor går bra. Sen hem till Södermalm. Nästa dag en promenad till busstationen sedan 201:an till Nybrogatan i Härnösand och så en promenad till resecentrum, Vidare därifrån med 518 till Strinningen. Av och upp på färjan och till sist lilla 519 till Prästhusby.

Tänk er att färjan går varje halvtimme hela dygnet varje dag hela året och den är gratis. Jag startar i Sundsvall 8:25 och kliver av vid torpet 10:10.

Efter en oändlig mängd sådana turer så är torpet klart. Den 8/8 2009 klockan 9:32 lägger jag ner hammaren och penseln på den alldeles nyss färdiga förstukvisten!! En dröm har blivit sann. Efter sju sorger och åtta bedrövelser. Och visst passade de gula dörrarna!

Se så fint och hemtrevligt det ser ut.

När vintern var för kall och hård för att bygga har jag gått på loppisar, målat korgstolar, klurat på kökslösningar osv. Så här blev den lilla matplatsen.

Ett kök med matlagningsutsikt var viktigt.

Här är en slags utsikt. En kalkon men han är både för gammal och för stor för ugnen.

I ett annat fönster står den fantastiskt vackra islandshästen Affe och betar.

Ett litet vardags/sovrum. Kuddar och filtar också ett resultat av vinterns värv.

Jag visste det. Jag VISSTE det! Att mormors gardiner skulle komma till nytta efter många, många år i skåpet liksom...

...hennes handbroderade bröllopslakan.

Diskutsikten är mot skogen och brevlådorna så antingen kommer det en björn eller en...

...brevbärare. Eller kanske en brevbärare som heter Björn...

En morgon kunde jag kliva upp alldeles lugn och bara njuta av frukosten. Det var på morgonen den 9 augusti. Torpet var klart och jag hade fått ha fest för min familj och alla mina vänner som hade hjälpt mig under hela denna revansch på självaste livet. Jag var så lycklig att...

...jag liksom blev alldeles självlysande.

PÅ VÄG MOT TORPET

På begäran:

Hela våren bestog av kolossalt mycket arbete under både veckor och helger. Det lilla torpet fick stå halvfärdigt, ensamt och övergivet. Men plötsligt hände något. Ett par helger av arbete och det vaknade till liv.

Den slutliga elen drogs in så nu finns där både kyl, spis, ugn och en och annan lampa. Möblerna har kommit på plats och mat finns i skafferiet. På måndag (20/7) åker jag dit och stannar till den 17/8 och njuter av mitt så gott som färdiga torp.

Den 8/8 blir det invigningsfest som tack till alla som hjälpt mig. Gamla och nyvunna vänner. Jag känner mig verkligen välkommen och accepterad som partiell Hemsöbo och har blivit fantastiskt fint bemött av de människor jag mött. Tack Alla.

Välkommen in i...

...den helt nybyggda hallen

Köket börjar bli klart och funktionsdugligt.

Tre nätter har nu sovits i torpet. Den första var jag gräsligt mörkrädd. Den andra vaknade jag flera gånger och slog huvudet i ljuskronan och fick hela håret fullt av parafin.

Vedhyllan där allt spillvirke tagits till vara.

Vad njurarna beträffar så fungerar de tillfredställande. Var på stora 2-årskontrollen i juni och KREA var 136, njurfunktionen låg på ca 45%, kalkvärdet helt normalt. Något högt blodsocker och blodtryck vilket troligtvis är biverkningar av medicinen. I övrigt är det bara biverkningarna som är besvärande men det hade varit betydligt mer besvärande att inte ha fått någon ny njure så om detta kan det knappt andas.

Trevlig sommar på er alla.